Staaff, Karl

Staaff var politisk ledare för den svenska rösträttsrörelsen och det tidiga 1900-talets dominerande liberala politiker. Han var född i Stockholm och studerade i Uppsala där han tillhörde den krets som 1882 grundade den radikala studentföreningen Verdandi.

Redan under studietiden tog Staaff som ”fattigadvokat” sig an utsatta och medellösa människor i behov av rättslig hjälp. Efter studierna öppnade han egen byrå i Stockholm. Hans försvar för arbetarnas föreningsrätt anses ha haft avgörande betydelse för utvecklingen av en fri svensk fackföreningsrörelse – en linje som han fullföljde som politiker när han motarbetade högerkrav på antifacklig lagstiftning.

1890 bildades Sveriges allmänna rösträttsförbund där Staaff genast blev en av förgrundsgestalterna. Rösträttsförbundet efterträddes 1902 av ett riksomfattande liberalt parti, frisinnade landsföreningen (i riksdagen liberala samlingspartiet) med Staaff som politisk ledare.

Liberalerna såg det politiskt mer utvecklade Norge som ett föredöme och opponerade starkt mot de högerkrafter som ville bevara unionen mellan länderna med våld. När krisen i unionsfrågan 1905 blev akut togs Staaff in i regeringen och bidrog verksamt till unionens fredliga avveckling.

Efter en stor valframgång samma år bildade Staaff regering med en rösträttsreform som viktigaste programpunkt. Regeringen föll följande år sedan den högerdominerade första kammaren motsatt sig Staaffs rösträttsförslag som bl.a. innebar majoritetsval i enmansvalkretsar. Under det halvår den suttit hann regeringen stifta lagar om villkorlig dom, villkorlig frigivning och medling i arbetstvister, införa anslag till offentliga arbetsförmedlingar och genomföra förbättringar för folkskollärarna.

Efter ännu en valframgång bildade Staaff på nytt regering 1911. Till de reformer som nu genomdrevs hörde folkpension, ökat stöd till olycksfalls- och sjukkassor, stärkt arbetarskydd, förbättringar av folkskolan, en alkoholistlag som ålade kommunerna att inrätta nykterhetsnämnder och en internationellt sett mycket liberal skilsmässolagstiftning.

Sedan kung Gustaf V i sitt tal till det s.k. bondetåget i februari 1914 öppet tagit avstånd från regeringens försvarspolitik blev Staaffs ställning ohållbar och regeringen avgick. Inför det följande valet utsattes Staaff för en intensiv smutskastningskampanj och beskylldes för landsförräderi, bl.a. att han skulle ha tagit ryska mutor. Men i själva verket fanns landsförrädarna i högeraktivistiska kretsar som arbetade för en svensk uppslutning på Tysklands sida i kriget. Sommaren 1915 gav sig Staaff ut på en talarturné mot Tysklandsaktivismen. Men Staaff var sliten och utarbetad. En vanlig förkylning gick över i lunginflammation. Den 4 oktober avled han, 55 år gammal.

Leif Kihlberg: Karl Staaff I-II (Bonniers 1962-63) och Jarl Torbacke: ”Karl Staaff – med folkmakt mot kungamakt och herremakt” i Håkan Holmberg (red.): Liberala pionjärer (Uppsala Publishing House 2002).

Håkan Holmberg
hakan.holmberg@unt.se