Segerstedt, Torgny

Segerstedts akademiska bana inleddes i Lund, men det var i Uppsala han 1903 presenterade sin avhandling i religionshistoria. Avhandlingen blev underkänd, vilket innebar upptakten till ”Segerstedtstriden”. Tio år senare flammade striden upp på allvar när Segerstedt sökte en professur i Lund och mötte häftigt motstånd från de konservativa teologerna och den mäktige biskopen Gottfrid Billing, som ansåg att Segerstedt brast i religiös renlärighet. Segerstedt fick visserligen en personlig professur i religionshistoria i Stockholm 1913 år men beslöt 1917 att lämna den akademiska världen för att övergå till politik och publicistik.

1917 började Torgny Segerstedt sin nästan 30 år långa publicistiska bana som huvudredaktör för Handelstidningen. Han skrev nästan dagligen ledare och/eller ”I dag”-artiklar med ofta starkt personlig prägel.

Under mer än tio års tid fram till sin död på våren 1945 var Segerstedt inom den svenska pressen den främste och mest konsekvente kritikern av det nazistiska Tyskland. Kort efter Hitlers makttillträde 1933 skrev Segerstedt en uppmärksammad I dag-artikel som slutade med orden: ”Herr Hitler är en förolämpning.” Artikeln föranledde en protest från den tyske riksministern Herman Göring – den första i en lång rad av tyska protester på olika nivåer mot Segerstedts och Handelstidningens skriverier. Under början av andra världskriget kom protester också från olika kretsar inom Sverige – advokater, köpmän och akademiker. Segerstedt behöll dock sitt starka stöd från den göteborgska läsekretsen.

Efter världskrigets utbrott 1939 och i än högre grad efter Tysklands ockupation av Norge 1940 blev Segerstedt en ihärdig kritiker också av den svenska regeringens eftergiftspolitik gentemot Nazityskland, som t.ex. permittenttrafiken och transiteringen genom Sverige av Engelbrechtdivisionen. Handelstidningen gav också stor uppmärksamhet åt förtrycket och övergreppen i det ockuperade Norge.

Dessa artiklar föranledde i ett flertal fall konfiskering av Handelstidningen med stöd av den 1940 införda lagen om förhandsgranskning och utgivningsförbud. Beslagen av tidningen ändrade inte Segerstedts hållning. Han fullföljde livet igenom sin kritiska granskning av diktatur och ofrihet och värnade tryckfriheten som en omistlig del av demokratin. Hans grundläggande optimism om människosläktet bestod genom de mörka åren. I en I dag-artikel vid denna tid skrev han: ”Den fimbulvinter som nu snöar sin dödskyla över världen skall icke vara för evigt. En ny vår skall en gång blomma.”

I mitt barndomshem lästes Segerstedts I dag-artiklar med stor beundran. Jag minns hur mina föräldrar vid ett tillfälle nästan andäktigt pekade ut Segerstedt när han tog sin vanliga söndagspromenad med hunden på Delsjövägen i Göteborg.

Efter sin död blev Torgny Segerstedt föremål för stor uppskattning, först från det befriade Norge, där en gata i Oslo fått hans namn, men sedan också från många andra håll inom och utom vårt lands gränser. I Göteborg bildades 1996 Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne med uppgift att främja demokrati och självständig publicistisk verksamhet. Stiftelsen ger årligen ut en verksamhetsberättelse innehållande tal och artiklar med anknytning till Torgny Segerstedts livsgärning.

Ingrid Segerstedt Wiberg: Torgny Segerstedt – En dotters skildring (1955; utökad och omarbetad upplaga Carlssons bokförlag 1996). En levnadsteckning finns också i Estrid Ancker: Torgny Segerstedt 1876-1945 (Norstedts 1962). Ett urval av Segerstedts artiklar 1933-45 finns i Torgny Segerstedt: När stormen klarar sikten (Ordfront 1980). Anders Johnson: Personligheten och hjordinstinkten – Ett porträtt av Torgny Segerstedt (Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne 2006).

Björn Molin
bjorn.molin@telia.com