Svensson, Waldemar

Svensson var en av 1900-talets främsta idépolitiker och en riksdagsman med mycket stark integritet. Inte för inte kallades han för ”självtänkaren från Ljungskile”. Han var mån om att ha en direktkanal till väljarna. Under 41 årgångar var han ägare, redaktör och huvudskribent för Frisinnad Tidskrift, vilket måste vara något helt unikt i svensk politik.

Under sitt första riksdagsår motsatte han sig förslag om en utökning av den framtida militära fredsorganisationen. En snabb förstärkning av försvarsförmågan under de närmaste åren var han med på. Men definitiva beslut om en större fredsorganisation var att ge vika för ett inskränkt “militärt kårintresse“. Svensson var den ende i riksdagen som 1942, mitt under brinnande världskrig, yrkade avslag på femårsplanen för försvaret. Det fordrar ett visst civilkurage för att göra något sådant.

Eller ta ett exempel från 1958. Då avhölls en av de sällsynta riksdagsdebatterna om monarkin. Svensson pläderade där för republik. Det hela blev inte mindre remarkabelt då han – vice partiledaren – gick i direkt replikväxling med partiledaren Bertil Ohlin.

I riksdagen ägnade han sig mycket åt jordbruksfrågor där han försvarade småbrukarna mot centraliseringstendenserna. I 1950-talets rättsröteaffärer samverkade Svensson med författaren Vilhelm Moberg och bidrog till flera förbättringar av rättsväsendet, bland annat utvidgade befogenheter för JO.

Svenssons viktigaste idépolitiska arbete är boken Politiska tankelinjer (Frisinnad Tidskrifts förlag 1954) som bland annat behandlar Platons syn på staten, Bibelns lära om människan, daggmaskens betydelse för ämnesomsättningen i matjorden, faran med allstatligheten och urbaniseringens skadliga inverkan på samhällsgemenskapen. I frågorna kring allstatligheten och urbaniseringen gör Svensson en socialpsykologisk analys som än i dag känns mycket aktuell.

Svenssons grundsyn var att de stora filosofiska och religiösa frågorna inte får placeras i ett finrum för att visas upp bara vid högtidliga tillfällen. De ska tvärtom prägla ens liv och ställningstaganden i stort och smått. Väljarna ska inte serveras färdigtuggade och lättsmälta slutsatser utan de ska mötas som självständiga, mogna och kritiskt tänkande medborgare. Han verkade i bästa folkbildartradition, oavsett om han skrev om de senaste årtusendenas politiska idéhistoria, om förhållandet mellan kristendom och politik eller om jordbrukspolitikens effekter på småbrukarnas inkomster.

Bland Svenssons böcker kan, förutom Politiska tankelinjer, nämnas Tro, Frihet, Samexistens (Gummessons 1967). Hans insatser finns på olika sätt belysta i antologin Värde och värdighet – Waldemar Svensson, frisinnet och framtiden (redaktör Anders Johnson, Ohlininstitutet 1997) samt i Waldemar Svensson och hans tid (Folkpartiet i Bohuslän 1998).

Anders Johnson
anders@skriftstallet.se