Sandström, Ragnhild

Ragnhild Sandström tog examen som folkskollärarinna i Umeå 1922 och arbetade sedan som lärare i Överboda utanför Umeå. Hon var en mycket uppskattad lärare och hade ett särskilt intresse för historieämnet och för hembygdsundervisningen. Hon utarbetade en flitigt använd plan för hembygdsundervisningen i Norrland.

Kommunikationerna var usla i den trakt där Ragnhild verkade. Hon gick som praktikant en månad på Umeå lasarett för att lära sig lite om sjukvård, vilket gjorde att hon sedan kunde vara till hjälp i bygden när någon behövde enklare medicinsk hjälp. Överhuvudtaget gjorde hon stora humanitära insatser för befolkningen kring Överboda.

Hon hade ingen partipolitisk bakgrund då hon inför andrakammarvalet 1944 tillfrågades av både Folkpartiet och Högerpartiet om hon ville kandidera för dem. Efter viss betänketid beslöt hon att säga ja till Folkpartiets förfrågan. Folkpartiet i Västerbotten var ett av de mest nyktra länsförbunden i landet. På nomineringsmötet uppstod en viss misstro mot Ragnhild eftersom hon inte var nykterist. Hon påpekade tämligen indignerad att hon inte hade bett om att kandidera utan hade blivit tillfrågad om att ställa upp – och hon hade inte för avsikt att avge något nykterhetslöfte bara för att hon nu hade blivit folkpartist.

Ragnhild blev trots allt uppsatt på listan och invald i riksdagen. Hon var den första kvinnan som blivit invald för Västerbottens län och inledningsvis den enda kvinnan i FP-gruppen. Men hon kom aldrig att engagera sig särskilt för så kallade kvinnofrågor.

Ragnhild Sandström drev frågor över hela det politiska fältet: utbildning, socialpolitik, skatter, näringspolitik och kommunikationer. I många fall handlade det om frågor av stor betydelse för Norrland, till exempel skogsindustrin och vattenkraften samt transporternas, utbildningens och den sociala servicens organisering i Norrland.

Ragnhild hade en vass penna och medverkade som skribent i Västerbottens-Kuriren, Norra Västerbotten och Expressen. Hon kom att bli en av kammarens skarpaste debattörer. Särskilt i närings- och trafikpolitiska frågor gick hon hårt åt olika statsråd.

Ragnhild var statsrevisor och kritisk mot att riksdagens revisorer, liksom JO, saknade rätt att granska de statliga bolagen. År 1959 publicerade hon skriften Skall statens skogsindustrier expandera? Där kritiserade hon hur AB Statens skogsindustrier (ASSI) sköttes. De rekvirerade regelbundet pengar från staten när de inte klarade sin ekonomi. Bolagets ekonomiska redovisning var otillfredsställande.

Hennes sista riksdagsdebatt ägde rum den 7 december 1960 och handlade just om ASSI. Efter anförandet gick hon tillbaka till sin plats. FP-kollegan Manne Ståhl gick fram till henne för att gratulera till ett lyckat inlägg. Då han kom fram, segnade hon död ner i sin bänk.

Anders Johnson
anders@skriftstallet.se