Kihlberg, Leif

Kihlberg disputerade 1922 på en avhandling om den svenska ministärens utveckling fram till 1905. Detta anses vara ett standardverk om den svenska parlamentarismens förhistoria. Han lämnade därefter Uppsala och anställdes som redaktör på DNs politiska avdelning. Här samarbetade han med Torsten Fogelqvist och efterträdde denne 1930 som huvudansvarig för politik och kultur. Denna roll hade han under hela 30-talet och under världskriget.

Som redaktör fortsatte Kihlberg att hävda DNs tradition som en partipolitiskt oberoende tidning redigerad i frisinnad anda. Tidningen hade en klart antinazistisk hållning under 30-talet och världskriget. En väpnad neutralitetspolitik för att hålla Sverige utanför stormaktskonflikter blev tidningens linje. Kihlberg hävdade denna linje även när den ledde till konflikter med ägarfamiljen Bonnier. Första gången skedde detta 1938 när DN kritiserade den s k Stockholmsplanen för gemensamt svenskt-finskt försvar av Åland. Motsättningarna skärptes 1939 när DN tillstyrkte den samlingsregering som bildades vid krigsutbrottet. DN gav sitt stöd till regeringens neutralitetspolitik under de svåra krigsåren. Kihlberg ansåg att det var en viktig och svår balansgång att värna neutraliteten, hålla Sverige utanför kriget, och samtidigt bidra till att upprätthålla den “moraliska motståndskraften” och beredskapsandan i landet.

Kihlberg skrev regelbundet om den politiska utvecklingen i Finland och hade goda kontakter med liberala kretsar där. Redan vid början av 30-talet varnade han för den fascistiska s k Lapporörelsen och dess våldsmetoder. Han hade en kritisk hållning till de krafter i Sverige som ville se en militär intervention i Finland under vinterkriget 1939-40. DN drev en kampanj för att förmå Finland till en vapenvila i det andra kriget med Sovjet 1943-44. Kihlberg hade här nära kontakt och samarbete med fredsoppositionen i Finland.

Under 50-talet när Tingsten var chefredaktör skrev Kihlberg framför allt om försvarsfrågor och om kommunismens utveckling i Sverige. Han argumenterade för mer aktiva insatser mot kommunistisk infiltration inom vitala samhällsområden. Vid årsskiftet 1956/57 lämnade han DN med pension och ägnade sig därefter helt åt historisk forskning. Han publicerade i snabb följd en rad arbeten om liberalismens historia och föregångsmän i Sverige. Det första verket var två volymer om DNs politiska historia 1888 – 1921: Dagens Nyheter och demokratins genombrott (1960). Därefter följde tre stora biografier över Karl Staaff, Lars Johan Hierta och S. A. Hedin (1962-63, 1968 och 1972). Han gav även ut Nils Edéns Minnen med kommentarer (1969). Böckerna bygger på omfattande forskning i arkiven. De präglas av hans engagemang för de liberala och kulturradikala idéerna under den period han behandlar. När DN fyllde 100 år 1964 publicerade Kihlberg en historisk studie av DN som annonsorgan: I annonsernas spegel. En revy över samhällets förvandling under hundra år. Detta var något av ett pionjärarbete inom denna typ av pressforskning.

Kihlberg gick helt upp i sitt arbete som redaktör på DN under mer än 30 år. Han avstod från andra engagemang för att kunna hävda sitt oberoende som tidningsman. Några memoarer har Kihlberg inte skrivit men däremot opublicerade “Minnen från krigsåren” sammanställda 1954, som finns i Sveriges Pressarkiv. Dessa minnen skrev han för att ge sin bild av DN:s linje under kriget och konflikten med Bonniers om dessa frågor.

Litteratur om Leif Kihlberg: Se framför allt Jarl Torbacke, Dagens Nyheter och demokratins kris 1922-1946, I-II, Stockholm, 1972, Sverker Jonsson “Leif Kihlberg – pressforskare på gamla dar”, i Sylwan 11, Den svenska pressens historia, Göteborg, 2002 och Stig Hadenius, Dagens Nyheters historia. Tidningen och makten 1864-2000, Stockholm, 2002 samt Svenskt biografiskt lexikon.

Mats Kihlberg
mats.kihlberg@stockholm.bonet.se