Lagerlöf, Selma

Selma Lagerlöf hade ett starkt liberalt samhällsengagemang och hon kunde offentligt ge uttryck för detta även om det kunde medföra personligt obehag.

Den viktigaste frågan för henne var den kvinnliga rösträtten. 1906 skrev hon en rösträttspetition och hon höll uppmärksammade anföranden i rösträttsfrågan på en internationell kongress i Stockholm 1911 och då rösträttssegern firades 1919.

Hon stödde, i likhet med andra svenska liberaler, den norska sidan i unionsstriden. 1912 lämnade hon demonstrativt en uppvaktning då den tog upp pansarbåtsinsamlingens hälsningssång och hon vägrade delta i alla manifestationer för detta projekt. Hon var starkt engagerad i internationella frågor. 1919 hyllade hon Finlands självständighet. Då Sovjet anföll Finland 1939 lämnade hon sina nobel- och doktorsmedaljer till Finlandsinsamlingen. På sin dödsbädd vintern 1940 vaknade hon upp och ställde frågan: ”Hur går det för Finland?” (Jämför Torgny Segerstedts sista yttrande 1945 ”Är Norge fritt ännu?”)

Hon var engagerad i flyktingfrågan och undertecknade 1933 ett upprop för judarna i Tyskland. Detta medförde att Goebbels svartlistade henne och hon utestängdes från sin största marknad.

Selma Lagerlöfs samhällsengagemang inskränkte sig inte bara till prestigefyllda talaruppdrag och personliga manifestationer. Hon deltog också i det politiska vardagsarbetet. 1916 gick hon med i frisinnade landsföreningen och övergick vid partisprängningen 1923 till det liberala partiet. 1919 valdes hon in för liberalerna i Östra Ämterviks kommunalfullmäktige. Hon var även ledamot av kommunalnämnden, fattigvårdsnämnden och vägföreningen. 1934 undertecknade hon uppropet inför folkpartiets bildande och blev en av de stiftande medlemmarna. Den 16 mars 1940 avled Selma Lagerlöf. Den 26 februari hade en inbetalning av årets medlemsavgift på fem kronor anlänt till folkpartiets expedition från fil doktor Selma Lagerlöf, Mårbacka, Sunne.

Flera av Lagerlöfs litterära texter – till exempel Jerusalem (1901-02) och Nils Holgersson (1906-07) – kan relateras till en liberal samhällssyn. Ett intressant exempel är i inledningen av del 2 av Jerusalem, där Lagerlöf gör en institutionell analys av Palestinas ekonomiska problem. Hon konstaterar att landet har ett geografiskt läge vid Medelhavet mellan Österland och Västerland som ger utomordentliga möjligheter till lönande handel. Både kustslätten och Jordandalen hade goda jordar, vilket kunde vara grunden för ett lönande jordbruk. Palestinas fattigdom beror, enligt Selma Lagerlöf, på de politiskt bestämda reglerna:

”Det var den turkiska regeringen borta i Konstantinopel, som var orsak till hela olyckan. Det var den, som hade låtit de gamla vattenledningarna förfalla, som inte höll vägarna vid makt, som satte sig emot allt järnvägsbyggande, som hindrade företagsamma utlänningar att anlägga hamnar, som förbjöd att införa västerländska böcker och tidningar. Det var den, som lade så tunga skatter på envar, som företog sig ett nyttigt eller inbringande arbete, att folk föredrog att dåsa bort sitt liv i overksamhet. Det var den, som inte upprätthöll rättvisan, utan tillät domare att ta mutor, som lämnade rövare att i långa tider husera ostraffade, som hade låtit hela folket förslöas och försummas, tills det inte mer var i stånd att tänka på att resa sig.”

Det finns naturligtvis mycket skrivet om Selma Lagerlöf. Men ofta förbigås hennes liberala engagemang med tystnad och i Vivi Edströms Augustprisnominerade Selma Lagerlöf – Livets vågspel (Natur och Kultur 2002) betecknas Lagerlöf konsekvent som socialist.

Anders Johnson
anders@skriftstallet.se