Kellgren, Johan Henric

Kellgren var prästson från Västergötland som, efter gymnasiet i Skara, studerade i Åbo. 1777 kom han som informator till Stockholm. Där uppmärksammades han av Gustav III som gjorde Kellgren till kunglig bibliotekarie och handsekreterare. Kellgren tillhörde Svenska Akademien från dess stiftande 1786.

Successivt blev Kellgren alltmer kritisk till Gustav III och en brytning skedde 1788, varefter Kellgren huvudsakligen fick sin utkomst som redaktör för Stockholms Posten. Han gjorde genom litterära bidrag, recensioner och debattartiklar tidningen till ett ledande kulturorgan och ett språkrör för upplysningsidéerna.

Kellgren blev en tidig beundrare av den franske upplysningsfilosofen Voltaire och kom senare även att ta djupa intryck av den tidige engelske liberalen John Locke.

Kellgren hade givit uttryck för upplysningens idéer redan i dikterna Mina löjen (1778) och Våra villor (1881). Han pläderade för den ekonomiska friheten och tryckfriheten i Avhandling om näringstvånget 1784. Han var en förespråkare för allmän folkbildning och ståndscirkulation. Därför ville han att de högre skolorna skulle vara öppna för alla samhällsklasser.

Han mottog med entusiasm nyheten om franska revolutionens utbrott men intog en kritisk hållning när den började urarta i våldsaktioner. Dikten Ljusets fiender (1792) är ett ironiskt håller försvar av yttrandefriheten.

Johan Henrik Kellgren: Skrifter (Svenska akademien 1995).

Anders Johnson
anders@skriftstallet.se