Johnson, Eyvind
Johnson växte upp under fattiga förhållanden i Boden och gick tidigt ut i hårt kroppsarbete. Under 1920-talet vistades han i Berlin och Paris där han delvis försörjde sig som journalist och författare. 1930 återvände han till Sverige och bosatte sig då i Stockholm.
Som ung bekände sig Johnson till den frihetliga socialismen men sedan kan hans politiska hållning snarast betecknas som liberal. Han kom från 1930-talet att bli en skarp och konsekvent kritiker av all form av diktatur. I romanerna Nattövning (1938) och Soldatens återkomst (1940) kritiseras den spanska fascismen, nazismen i Sverige och Sovjets angrepp på Finland. Den stora romantiologin Krilion (1941-43) är ett av beredskapsåren viktigaste demokratiska verk.
Han deltog även med tidskriftsartiklar, upprop och föredrag i kampen mot tidens diktaturer. Efter kriget varnade han för det hot mot Europas frihet som Sovjetunionen utgjorde. Mest uppmärksammad blev han för sitt vårtal till studenterna i Uppsala 1951. Där tog han klar ställning för USA i det kalla kriget mot Sovjetunionen och hävdade att amerikanernas stöd var en förutsättning för bevarad frihet i Europa. I talet gick Johnson också till attack mot ”de neutrala medlöparna”:
”De talar om den ångest som finns i världen, och den finns ju. De talar bara inte om vad det är för makt som väcker och håller denna världsångest vid liv. De talar om den krigsfara som hotar, och den finns ju. Men de talar inte om varifrån det främsta hotet kommer. De talar om fred, att man måste kämpa för freden. Och det bör man ju. Men de talar inte om vilken makt det är som arrangerar deras fredskongresser och inspirerar deras fredsappeller för egna politiska syften, inte heller att samma makt under sista decenniet väsentligt ökat sitt område, även vid Östersjöns kuster, genom ockupation, infiltration och femtekolonnförräderi. De menar att det land, där koncentrationsläger fortfarande finns, där slavtransporter ännu försiggår, där ordets frihet, pressens frihet, diktens frihet och arbetets frihet är lika med noll och där arbetarnas förstamajfest har blivit en militärparad – de menar att det riket är fredens enda säkra vän. Men de säger det inte klart, de mumlar, de antyder, de tar inte det fulla ansvaret för sina meningar och antydningar. De är – om man frågar dem – neutrala.”
Även om Johnson inte nämnde några namn, var det uppenbart att han till medlöparna bl.a. räknade författarna Artur Lundkvist och Karl Vennberg, som hade deltagit i Sovjetvänliga manifestationer men hävdade att de stod neutrala i stormaktsstriden.
För svenska demokrater kändes Eyvind Johnsons kritik upplyftande. Men den innebar också att han fick utstå hård kritik från den svenska kulturvänstern – en kritik som ännu inte har tystat.
Ett urval av Eyvind Johnsons politiska texter finns i Personligt, politiskt, esteiskt (Bonniers 1992).
Anders Johnson
anders@skriftstallet.se