Kant, Immanuel

Kant gjorde betydelsefulla insatser inom en rad filosofiska discipliner, bl.a. kunskapsteorin, moralfilosofin och rättsfilosofin. 1784 publicerade han en uppsats med rubriken Beantwortung der Frage: Was ist Aufklärung? (sv. övers. i Brutus Östling (red): Vad är upplysning?, Symposion 1989). Uppsatsen inleds med följande ord:

”Upplysning är människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet. Omyndighet är oförmågan att göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning. Självförvållad är denna omyndighet om orsaken till densamma inte ligger i brist på förstånd, utan i brist på beslutsamhet och mod att göra bruk av det utan någon annans ledning. Sapere aude! Hav mod att göra bruk av ditt eget förstånd! lyder alltså upplysningens valspråk.”

Året efter publicerads Grundlegung zur Metaphysik der Sitten (sv. övers. Grundläggning av sedernas metafysik, Daidalos 1997) där Kant förkunnade människovärdets totala oberoende av ras, nationalitet och samhällsställning: ”Handla så att du aldrig behandlar mänskligheten i såväl din egen som i varje annan person bara som ett medel utan alltid tillika som ett ändamål.”

Trots att Kant aldrig lämnade Königsberg eller dess omgivningar, så hyste han ett stort intresse för främmande länder och folk. Hans mest kända politiska skrift, Zum ewigen Frieden (1795; sv. övers. Om den eviga freden, Tiden 1996) handlar om behovet av en internationell rättsordning

Kant förordade i denna skrift en federation av självständiga stater som rättsligt reglerar sina förhållanden. Staterna skulle frivilligt underkasta sig en internationell rätt. Han hävdade att det var kungarna och deras rådgivare som drev fram krigen. Medborgarna, som ju ytterst är de som drabbas av kriget, är inte särskilt benägna att starta krig. Viktigt för Kant var därför att det växte fram republikanska institutioner, alltså organ som kunde utöva kontroll av den beslutande makten. Alla medborgare ska vara fria och lika inför lagen. Då skulle den inre friheten garantera den yttre freden. Kants insikt, att demokratier inte går i krig med varandra, har senare bekräftats av verkligheten.

Kant underströk också den internationella handelns betydelse för en fredlig utveckling:

”Handelns anda kan genom sin natur inte bestå tillsammans med kriget och kommer därför förr eller senare att bemäktiga sig alla folk. Penningen är nämligen det tillförlitligaste av alla de maktmedel, som staten kan bygga på. Därför ser sig staterna tvingade – låt vara inte av moraliska skäl – att befrämja fredens nobla sak och att, var än ett krig utbryter, ingripa medlande alldeles som om de befann sig i ett faktiskt förbund.”

Anders Johnson
anders@skriftstallet.se