Jeppsson, Ola

Efter C.G. Ekmans fall som frisinnad ledare 1932 kom Ola Jeppsson att bli ordförande i landsföreningens VU och från 1934 även i förtroenderådet. Spänningarna mellan honom och Felix Hamrin, som var de frisinnades parlamentariske ledare, skulle successivt öka. Hamrin stod för borgerlig samverkan och en stram ekonomisk politik. Jeppsson förordade vänstersamverkan. I flertalet politiska frågor stod Jeppsson till vänster om C. G. Ekman.

Felix Hamrin och majoriteten av de frisinnade gick emot krisuppgörelsen mellan socialdemokraterna och bondeförbundet 1933 medan en minoritet under ledning av Jeppsson stödde uppgörelsen. Eftersom en betydande minoritet av bondeförbundarna röstade mot uppgörelsen, så var stödet från den frisinnade minoriteten nödvändigt för att uppgörelsen skulle få majoritet i riksdagen.

Hamrin och Jeppsson hamnade också på kollisionskurs i frågan kring en sammanslagning mellan frisinnade och liberaler. Hamrin var pådrivare medan Jeppsson bromsade sammanslagningsplanerna. När Folkpartiet bildades i augusti 1934 löstes ledarfrågan genom en provisorisk kompromiss: Hamrin blev ordförande i förtroenderådet och Jeppsson i verkställande utskottet.

Men i realiteten var det inte riksorganisationen utan riksdagsgruppen som utsåg partiledaren. Och den skulle samlas först i januari 1935. Under tiden bedrevs intensiva diskussioner och påtryckningar för att främja tänkbara kandidater.

Den 30 november utsågs Felix Hamrin till landshövding i Jönköping. Därmed ansågs han ute ur partiledarstriden. En vanlig förmodan är att Per Albin Hansson, eventuellt i samråd med Jeppsson, utnämnde Hamrin för att därigenom bereda väg för den vänstersinnade Jeppsson.

Resultatet blev dock att Gustaf Andersson i Rasjön valdes till gruppordförande Jeppsson fick i stället posten som vice talman.

Anders Johnson
anders@skriftstallet.se