Hedin, Adolf

Efter representationsreformen bildades 1867 Nyliberala sällskapet (från 1868 Nyliberala partiet) som organiserade både riksdagsledamöter och allmänhet. Partiet hade ett mycket radikalt program med krav på parlamentarism, allmän rösträtt, kvinnans jämställdhet, förbättrade villkor för arbetare och andra eftersatta grupper, sparsamhet med statens medel och allmän värnplikt. Partiet upplöstes dock 1871 efter oenighet i försvarsfrågan.

Det nyliberala programmet var till stora delar författat av Adolf (SA) Hedin. Han var publicist och riksdagsledamot från Stockholm och den förste i Sverige som huvudsakligen försörjde sig som riksdagsledamot. Programmet byggde på en artikelserie som han utgav i bokform 1868, Hvad folket väntar af den nya representationen – Femton bref från en demokrat till den svenska riksdagens medlemmar (nyutgåva Ohlininstitutet 2005). Den 33-årige skribenten formulerade där ett brett politiskt program som blev vägledande för svensk liberalism i decennier. Skriften är en av de mest spänstiga liberala texterna som har författats på svenska och den är fylld med mustiga formuleringar som t.ex.:

”Den stora mängden af ämbetsmän medför, helt naturligt, att det byråkratiska fältet blir öfverfylldt av medelmåttor, med andligt småväxta personligheter, för hvilka den tomma formalismen naturnödvändigt blir hufvudsak. Dessa, som på andra områden möjligen kunnat blifva nyttiga samhällsmedlemmar, ha såsom ämbetsmän i själfva verket ingen annan uppgift än att gå i vägen för den duglighet, företagsamhet och patriotism, som de ej äro i stånd att fatta, emedan de endast dväljas i andlös rutin och aldrig våga sig utom det område, som begränsas af kurialstilens nötta landsväg, där de genom öfning och vana blifvit förtrogna med hvarje grop och hvarje sten.”

Hedin kom att bli det sena 1800-talets mest framträdande liberala politiker – en “folktribun“ som kämpade för enskilda medborgares rätt gentemot överheten. På 1880-talet började han utveckla ett socialreformatoriskt program. Riksdagsmotionen från 1884, med krav på arbetarskydd samt pensions- och olycksfallsförsäkring för arbetare, räknas som upptakten till den moderna socialpolitiska diskussionen i Sverige. Motionen gör också Hedin till den förste store svenske socialliberalen. Från 1889 och framåt kom hans idéer successivt att förverkligas.

Hedin följde noga den internationella idédebatten och han beundrade både de engelska liberalerna och traditionerna från den franska revolutionen. När han dog ville han bli svept i den franska trikoloren.

Leif Kihlberg: Folktribunen Adolf Hedin (Bonniers 1972) och Olle Gellerman: ”Adolf Hedin som liberal braständare” i Håkan Holmberg (red.): Liberala pionjärer (Uppsala Publishing House 2002).

Anders Johnson
anders@skriftstallet.se