Havel, Václav
Havel föddes i Prag och växte upp i en välbärgad företagarfamilj vars tillgångar konfiskerades av kommunisterna 1948. Studiegången motarbetades av myndigheterna på grund av hans borgerliga bakgrund. Han började tidigt publicera sig i litteratur- och teatertidskrifter och blev på 1960-talet verksam på Balustradteatern i Prag.
Hans oppositionella engagemang gjorde att han efter Pragvårens krossande 1968 belades med yrkes- och publiceringsförbud. Han fortsatte dock att publicera sig i samizdat och skrev 1975 den berömda essän ”Öppet brev till president Gustav Husák”. År 1977 blev han en av de första talesmännen för medborgarinitiativet Charta 77. Han avtjänade flera fängelsestraff, det längsta 1979–83; fängelsebreven till hustrun – snarare essäer i filosofiskt-existentiella ämnen – har utgivits som Brev till Olga (Pegas 1990). Bland övriga böcker bör nämnas essäsamlingen En dåre i Prag (Symposion 1989) samt Sommartankar (Norstedts 1992; orig. tit. Letní premítaní).
Revoltåret 1989 blev han det samlande namnet för demokratirörelsen Medborgarforum. Den 29 december samma år valdes han till president i Tjeckoslovakien och kvarstod på posten till den 20 juli 1992, då det hade blivit uppenbart att staten stod inför delning. Den 26 januari 1993 valdes han till Tjeckiens förste president och kvarstod på posten i två mandatperioder till avgången 2003.
Som dramatiker orienterar sig Havel mot absurdismen och har däri funnit ett konstnärligt uttryck för individens ställning i ett totalitärt system. På svenska finns en samlingsvolym med Audiens, Vernissage och Protest (Pegas 1990; orig. tit. Audience, Vernisaz resp. Protest); bland övriga pjäser uppsatta i Sverige kan nämnas debutpjäsen Trädgårdsfesten (1963; orig. tit. Zahradní slavnost).
Václav Havel är ”poeten som blev politiker”. Även om han, liksom många andra, under kommunisttiden tvekade om den västerländska modellen var enda alternativet till den rådande diktaturen tog han snabbt ut en tydlig färdriktning när omvälvningarna väl satte i gång: Tjeckoslovakien hade inte sin framtid i en ”tredje väg” mellan socialism och kapitalism utan i demokrati, marknadsekonomi och privat företagsamhet kombinerat med socialt ansvar. Genom sin moraliska resning, grundad i liberalt humanistiska värderingar, samt sitt kompromisslösa försvar av rättsstaten och de mänskliga rättigheterna har han väsentligt bidragit till demokratiseringen i Centraleuropa.
Hans största politiska misslyckande är Tjeckoslovakiens delning 1992, en process han förgäves försökte hindra och där hans avgång från presidentposten av många uppfattades som ett svek. Han anklagades också för att ha låtit sig utmanövreras av slipade maktpolitiker som tjecken Václav Klaus och slovaken Vladimir Meciar.
Flertalet av hans essäer om totalitarismens natur är universella och lika relevanta för världen efter östblockets sammanbrott. Den som en gång tagit del av hans analys av skälen till att en grönsakshandlare sätter upp skylten ”Proletärer i alla länder, förenen eder!” i butiksfönstret torde vara grundligt vaccinerad mot propagandaeffekten av tv-bilderna av regimtrogna demonstrationer i dagens diktaturstater.
Eda Kriseová har skrivit biografin Václav Havel (eng. utg. St. Martin 1993). Havels webbplats finns på .
Martin Andreasson
martin.andreasson@liberal.se