Hamrin-Thorell, Ruth

Ruth Hamrin-Thorell föddes i Jönköping som nummer två av sju syskon och växte upp i en miljö impregnerad med ett starkt socialt engagemang. Inte enbart fadern, Felix Hamrin, utan även modern, Lizzie, arbetade för de frisinnade. Ruths samhällsengagemang stimulerades av moderns insatser för de socialt utslagna i tändsticksstaden och hennes engagemang för den kvinnliga rösträtten.

Ruth började sin yrkeskarriär som journalist i Umeå. Genom faderns förmedling fick hon en praktikplats hos Gustaf Rosén på den frisinnade Västerbottens-Kuriren. Arbetsuppgifterna i Norrland gav henne en första kontakt med sin blivande man, jägmästaren Erik Thorell och med Elin Wägner. Elin blev Ruths chef på hennes nästa arbetsplats tidningen Tidevarvet och hennes vän för livet. Tidevarvet som grundats av Fogelstadsgruppen skulle ur ett kvinnoperspektiv arbeta i anslutning till det program som utarbetats av Frisinnade Kvinnors riksförbund. Medarbetarna var radikalpacifister. Även på Ruths nästa arbetsplats, veckotidningen Idun, förespråkades kvinnlig emancipation.

Ruths journalistik var vardagsnära och fokuserade på kvinnorollen. I valrörelsen 1938 uppmanade hon, inte minst gifta kvinnor, att ägna sig åt politiken, ”även om det måste ske på
handarbetens och småbröds bekostnad”. Efter första året med sitt tredje barn förmedlade hon sina erfarenheter i boken, ”Anna Kristina och jag” (1943). Mammorna uppmanades att använda ”mammeförnuft” och fick bl. a. lära sig hur man bäddar en bädd med torvmull så att barnet slipper bli blött.
Kvinnornas behov av utbildning och yrkeskunnande stod i centrum för Ruths reportage från efterkrigstidens Tyskland. År 1950 besökte hon flyktinglägren, där hon mötte tyskar som efter överenskommelsen i Potsdam vandrat in över den nya gränsen och fastnat i flyktinglägrens ”baracker, plåtskjul och bunkrar”. Ruth ger en målande skildring av apati och modlöshet i en miljö, där kvinnoöverskottet är betydande och 80-90 % är arbetslösa. Till detta reportage kopplades i Idun en vädjan om ekonomiska bidrag: ”Ge tyska flickor ett Idun-hem!” Initiativet ledde – i ett samarbete med Rädda barnen – till etableringen av ett lärlingshem för 50 flickor. ”Idun-hemmet” invigdes i Lybeck i september 1953.
Som politiker ägnade sig Ruth i första hand åt sociala frågor inom den traditionellt kvinnliga sfären. Hennes motioner (200 egna) avsåg bl a hjälp i hemmet, barnavård, familjerådgivning och konsumentupplysning. I en motion från 1955 äskade hon ökade anslag till Hemmens forskningsinstitut. Hon menade att det krävdes massupplysning om konsumenterna skulle få den information som togs fram. Undersökningar som inte nådde de enskilda husmödrarna hade, enligt Ruth ”endast teoretiskt intresse”.

Ruth Hamrin-Thorell ägnade sin livsgärning åt kvinnokampen. Genom forskning och nya tekniska hjälpmedel skulle kvinnornas hushållsanknutna yrken professionaliseras. Deras innehavare skulle utbildas i den nya tidens möjligheter. Deras löner och deras sociala status skulle höjas. Professionaliseringen skulle också möjliggöra för husmödrar att använda sin särskilda kompetens i samhällets tjänst. Den ”kvinnliga särarten” skulle komma till uttryck i politiken.
Ruth medverkade vid utgivning av böcker om liberala kvinnor, om ekonomisk fostran och om föräldraskap.

Kersti Ullenhag
Kersti.Ullenhag@ekhist.uu.se