30 minuters reklamfilm – är det vettigt?
I förra veckan sändes Barack Obamas 30-minuters infomercial i tre parallella kabelkanaler. Det är ett svårt och farligt format. Ingen har prövat det sedan Ross Perot gjorde det till sin grej i kampanjen 1992, och de filmerna var kalkonartade.
Vad kan en kandidat ha att säga i 30 minuter direktsändning till amerikanska folket? När den börjar står den unge senatorn vid ett massivt skrivbord, intill en flagga och med en vacker, höstfärgad park utanför fönstret. Han ser rakt in i kameran och berättar att han vill visa vad han sett under 21 månaders resande i USA. Vad som kommer sedan är 30 minuter lågmäld, sublim produktion som varvar vanliga amerikaner och deras oro och bekymmer med en övertygande Barack Obama som levererar sina analyser och lösningar.
Declinism, absolut, men med ett anslag som ligger nära Reagans berömda reklamfilm från 1984, ”Morning in America”. Gryningen lurar runt hörnet. De sista fem minuterna går filmen snyggt över i de sista fem minuterna av ett väljarmöte i Florida, med Obama i talarstolen inför tusentals entusiastiska åhörare. Snyggt och perfekt regisserat.
De underliggande budskapen från reklamfilmen var tre: jag förstår er, jag är redo och du är inte ensam om att tro på mig.
