Guilt by association – republikanernas sista hopp

Det börjar se illa ut för republikanerna. Med åtta dagar kvar smälter McCains chanser bort. Det är fortfarande för tidigt att helt räkna ut republikanen som rest sig på nio ett antal gånger, Men i desperation blir kampanjen allt mer negativ, med taffliga angrepp på valmöten, i annonser och genom så kallade robocalls, automatiska uppringda samtal, som ifrågasätter Obamas bakgrund och karaktär.

Ett svenskt eko såg vi i DN i torsdags (23/10) från Hans Bergström, annars författare till en utmärkt (mycket positiv) biografi om McCain. ”Vem är Obama?” var rubriken, och i artikeln hann Bergström genom via tre kontroversiella karaktärer som Obama haft samröre med (Alice Palmer, Jeremiah Wright och William Ayers) koppla ihop honom med Sovjetunionen, kommunism, svart nationalism, befrielseteologi, Baader Meinhof, anti-amerikansk terrorism och bombdåd.

Personkopplingarna är belagda och verkliga, så långt är det korrekt. Vad som är mer försåtligt är alla de frågor som ställs om hur dessa extremister kan tänkas ha präglat Obama, och om det kan vara så att han nu döljer sin sanna karaktär. Vad som saknas i Bergströms artikel, liksom i McCain-kampanjens försök till karaktärsmord, är något som helst belägg för angreppen i vad Barack Obama sagt, skrivit och gjort under sin politiska gärning. Tvärtom så driver Obama en påfallande samförståndsorienterad linje i alla sina budskap. Han tonar fram som den kandidat som slutligen kan hela de djupa sår som rasmotsättningar rivit upp ända sedan slaveriet. ”A transformational candidate” som Colin Powell beskrev honom i samband med sitt beslut att byta sida.

40 år efter Martin Luther Kings historiska tal kan USA nästa vecka välja en svart president som inte använt svart martyrskap eller konflikter mot det vita Amerika för att vinna väljare. Till skillnad från Al Sharpton, Louis Farrakhan och Jesse Jackson spelar inte Barack Obama på motsättningen svarta-vita. Hans politiska uppväxt i den hårda Chicagoskolan, med alla dess extrema inslag, tycks istället ha drivit honom i motsatt riktning.

Många av formuleringarna om oamerikanska värderingar och islamska influenser, från till exempel Sarah Palin och en del av de mer extrema högerrösterna syftar till att misstänkliggöra honom på grund av hans hudfärg. Det är bara att hoppas att det inte lyckas. Innan denna sista, desperata fas tog vid så var det en ovanligt ren och intellektuellt hederlig kampanj om sakfrågor – från bägge sidor.

Det positiva med republikanernas smutskastning är att det fått åtskilliga tungviktare på den konservativa sidan att hoppa över till Barack Obama, bland dem Christopher Buckley, Susan Eisenhower, Francis Fukuyama och nämnda Colin Powell. På en lunch i Colorado Springs berättade James B Hayes, före detta chefredaktör för Fortune Magazine att han numera är samordnare för ”Republicans for Obama” i Colorado. Besvikelsen på McCain blev för stor, känslan av att USA behöver förnyelse blev för stark för honom för att tiga still. Med sju dagar kvar ser det ut att bli förändring.

Gunnar Fröroth

[/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]