EU:s roll i Europa och världen diskuterades vid utfrågning

Se en inspelning av mötet på din dator

Finanskris, Sverigedemokrater och EU:s relation till Ryssland var några av de ämnen som togs upp vid Ohlininstitutets utfrågning av tre folkpartikandidater till Europaparlamentet; Olle Schmidt, Maria Leissner och Fredrik Malm.

Moderatorn för måndagens lunchmöte, Johanna Elgenius, grillade de tre kandidaterna, som i konkurrens med 91 andra ställer upp i folkpartiets provval.

Olle Schmidt är i dag folkpartiets enda representant i Europaparlamentet. Han betonade i sitt inledningsanförande att EU fortfarande är ett viktigt projekt för fred, frihet och demokrati, som han har ett starkt engagemang för. Som sin särskilda kompetens framhöll han sin mångåriga erfarenhet både som lokalpolitiker och EU-parlamentariker, samt sin goda kunskap om finanspolitik.

Maria Leissner, som nu återkommer till partipolitiken efter elva år, tog upp flera brister hos EU. Framför allt vill hon se unionen som en starkare global aktör, som ska ta större plats i världssamfundet. Hon vill också förbättra det ”demokratiskt omogna” EU:s interna demokrati- och rättighetsarbete, så att bland annat kvinnors och minoriteters rättigheter stärks. Den tredje punkten hon tog upp var fördelarna med en gemensam ekonomi, som kan och bör stärkas ytterligare, särskilt när det gäller utbildning och forskning.

Fredrik Malm ser ett hot mot EU från inskränkta och främlingsfientliga grupper i ohelig allians med en facklig offensiv som ofta landar i protektionism. Dessa rörelser som ofta verkar nationellt ville han motarbeta genom dialog på EU-nivå. Han tog också upp en aspekt av det framtida turkiska medlemskapet: EU blir snart grannar med länder som Syrien, Irak och Iran. Slutligen ville han varna för beroendet av icke demokratiska stater när det gäller energi – 46 % av all råolja som importeras till EU kommer i dag från Ryssland och Iran.

Första frågan till kandidaterna gällde finanskrisen – EU:s roll och vad som bör eller inte bör göras. Här var alla tre eniga om att finanspolitiken är ett nationellt ansvar i första hand – men att samordning är viktigt. Maria Leissner ville varna för nya subventioner och andra oliberala lösningar i krisens spår. Både Leissner och Malm hoppades också på en starkare ställning för europeiska universitet och lärosäten.

Sverigedemokraterna blir starkare för varje val och kan tänkas satsa på Europaparlamentet. Hur ska de bemötas, undrade Johanna Elgenius.

– Jag har försökt olika strategier och ingenting har fungerat särskilt bra. De är tyvärr skickliga, sade Olle Schmidt, som ändå inte trodde att partiet kommer in i Europaparlamentet. Han lovade att ta debatten och utmana de främlingsfientliga krafterna. Maria Leissner var mer pessimistisk och trodde att kris och lågkonjunktur kunde hjälpa Sverigedemokraterna, eftersom människor som är rädda att förlora jobbet tenderar att motarbeta grupper de ser som konkurrenter, till exempel invandrare:

– Vi måste ta människors oro på allvar när det gäller EU, sade hon, och hoppades kunna göra Europa mer angeläget för medborgarna.

Genom att kombinera marknadsliberalism med välfärdsinsatser och stanna kvar i den politiska mittfåran ville Fredrik Malm undvika missnöje. Han tyckte också att det är viktigt att påminna om de dunkla kopplingar som Sverigedemokraterna har, nu när partiet blivit mer etablerat och betraktat som rumsrent: Ledande företrädare har bland annat deltagit i hyllningar av Hitler och organiserat den främlingsfientliga marschen i Salem den gångna helgen.

Första publikfrågan handlade om skillnaden mellan nord och syd i Europa, vilket inte alls är en särskilt tydlig gränslinje enligt Maria Leissner, utan allianser inom unionen kan ofta uppstå med oväntade konstellationer.<
– Ingen vill väl ha ett uniformt Europa, menade Olle Schmidt, och berättade att han som parlamentariker snabbt tvingats lära sig att det inte var någon idé att hänvisa till hur saker och ting brukar gå till hemma i Sverige – alla måste vara beredda att lyssna på varandra och anpassa sig om det ska bli något samarbete. Han citerade också Romani Prodi om en av fördelarna med unionen: ”I EU är till och med tyskarna i minoritet!”.

Nästa fråga gällde energiförsörjningen, som alla var eniga om har starka kopplingar till både miljö- och maktpolitik.
– Vi har varit blåögda, sade Maria Leissner, som varnade för att bygga fast Europa i beroende av Ryssland. Olle Schmidt var inne på samma tankegångar, och ville hindra den planerade rysk-tyska gasledningen. Han tyckte också att Europa måste ställa in sig på en annan energimix, och öppnade bland annat för kärnkraft.

Rysslands uppskruvade utrikespolitiska tonläge togs också upp. Fredrik Malm varnade för att de ryska ambitionerna i Mellanöstern kommer att krocka med USA:s intressen, och menade att EU måste stå starkt och vara berett på att ställa krav. Nyckelordet i relationen till Ryssland är enligt Olle Schmidt ömsesidighet:
– Det som gäller i Europa ska också gälla i Ryssland, sade han och ville se bättre demokratiska reformer, med starkare pressfrihet bland annat.

Maria Leissner konstaterade att samtidigt som Ryssland är en del av Europa representerar landet fienden i många europeiska ögon. Hon ville att EU ska visa fasthet, bland annat genom starkare försvars- och utrikespolitiskt samarbete, men också att landet ska bjudas in till diskussioner och samarbeten, för att undvika att de ryska ledarna känner att de inte får vara med i de fina salongerna.

Maria Malm