Wägner, Elin

Wägner föddes i Lund 1882. Modern dog tre år senare när en yngre bror föddes och familjen flyttade till Nyköping och Helsingborg. Fadern var rektor och en patriark av den gamla sorten. Wägner fick tidigt känna på en stor skillnad i behandlingen av söner och döttrar vad gäller möjlighet till utbildning och framtid i yrkeslivet.

Wägner blev journalist, en av de stora. Hennes första anställning var på Helsingborgs Dagblad 1903. Mellan 1907 och 1917 var hon redaktionssekreterare på Idun där hon skrev om kultur, kvinnohistoria, rösträttskampen och andra samhällsfrågor.

1908 utkom hennes första roman, Norrtullsligan (En bok för alla 1994), som handlade om kvinnliga kontorister. Ett par år senare kom Pennskaftet (1910, En bok för alla 1980), som behandlade rösträttskampen. Det var böcker på rappt skriven prosa som behandlade kvinnor och yrkeslivet samt den avgörande frågan hur kvinnor skulle få makt och inflytande i samhället. Om Pennskaftet har Barbro Alving sagt att det var en ”pionjärroman för en friare syn på kärleken, en ny erotisk moral för kvinnans del”.

Wägner var med och grundade Frisinnade kvinnor 1914. De frisinnade hade mest konsekvent stött arbetet för den kvinnliga rösträtten. Det var hatkampanjen mot statsministern och liberalernas ledare Karl Staaff och bondetåget som drev Wägner att öppet ta ställning för liberalerna.

Det var vid den här tiden som Wägner också startade sitt fredsarbete. Trots brinnande krig träffade hon 1915 fredskvinnor från olika länder i Haag. Hon var med och grundade Rädda Barnen 1920.

1923 anslöt sig Wägner till den liberala Fogelstadsgruppen. Den gav ut den radikala tidskriften Tidevarvet och Wägner blev dess redaktör fram till 1936. Hon fortsatte under 30-talet sin författarbana och gav också ut ett par delvis självbiografiska romaner: Genomskådad och Hemlighetsfull. Under den här tiden bodde hon mest i Småland i sin mors släkts trakter där hon byggde upp ett eget hem, Lilla Björka.

1941 utkom Wägners märkligaste bok, Väckarklocka (Bonniers 1949). Det var en samling essäer om miljöförstöring, kvinnofrågor och fred. Den möttes av skepsis och anses ha varit alltför mycket före sin tid.

Elin Wägner blev ledamot av Svenska Akademien 1944. Hon skrev en biografi om Selma Lagerlöf. Vid sin död 1949 höll hon på att skriva en bok om en annan stor liberal kvinna, Fredrika Bremer.

Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder: Elin Wägner (Bonniers, 2 band 1977 och 1980). Birgitta Wistrand: Elin Wägner i 1920-talet – Rörelseintellektuell och internationalist (Uppsala universitet 2006).

Birgitta Rydell
birgitta@skriftstallet.se