Verdi, Giuseppe

Verdi var en av de viktigaste galjonsfigurerna för den italienska enhetsrörelsen, risorgimento, som skapades och leddes av den liberale politikern Camillo di Cavour. Verdi var en stor beundrare av Cavour och han blev själv ledamot av det första italienska parlamentet 1861 och av senaten 1875. Då det var förbjudet att öppet agitera för Italiens enande klottrade många VIVA VERDI på väggarna. Alla visste att det stod för Viva Vittorio Emanuele, Re Di Italia (Leve Viktor Emanuel, Italiens kung).

Verdi hade ett starkt personligt engagemang både för risorgimento och för liberalismen som samhällssyn och livshållning. Enligt hustrun, Giuseppina Strepponi, sa Verdi: ”Jag är ytterst liberal utan att vara röd. Jag respekterar andras frihet och kräver respekt för min egen.”

Flera av Verdis operor är inlägg i tidens politiska strider. Många av verken skildrar kampen för nationell frihet, även om han av hänsyn till censuren fick förlägga handlingen till andra miljöer än samtidens Italien. Exempel på sådana historiska operor är Nebukadnessar 1842 och Macbeth 1847.

Verdi var, i likhet med många andra liberaler i de latinska länderna, starkt antiklerikal. Inte minst ogillade han katolska kyrkans inblandning i människors privatliv. Hans antikatolska känslor fick ytterligare styrka på 1860-talet, dels därför att Kyrkostaten då utgjorde det sista stora hindret för Italiens enande, dels på grund av Pius IX uttalade antiliberalism. Ondsinta präster är en specialitet i flera Verdioperor och från denna period har vi tydliga exempel i Don Carlos 1867 och Aida 1871.

Giuseppe Verdi hade en för sin tid modern kvinnosyn och skapade i sina verk många inkännande kvinnoporträtt. Det tydligaste exemplet är La Traviata från 1853 som bygger på Alexandre Dumas d y:s drama Kameliadamen. Operatiteln brukar aldrig översättas men betyder ordagrant ”den vilseförda” och är en eufemism för prostituerad.

La Traviata var chockerande för sin samtid eftersom den framställde huvudpersonen, Violetta, som den mest insiktsfulla och ansvarskännande personen i dramat. Verdis kritik av den manliga dubbelmoralen blev desto tydligare genom att detta är den enda av hans operor som inte är ett historiskt drama. Den utspelas i 1800-talets Paris.

Anders Johnson
anders@skriftstallet.se