Moberg, Vilhelm

Moberg växte upp under enkla förhållanden i småländska Algutsboda. Efter diverse kroppsarbete, jobb på landsortstidningar och folkhögskolestudier kom hans litterära genombrott med romanen Raskens (Bonniers 1927).

Moberg är inte bara en av 1900-talets främsta författare utan även en de viktigaste liberala opinionsbildarna. Han var ombudsman i Kronobergs läns liberala valkretsförbund 1924 och kandiderade för det liberala partiet till kommunalfullmäktige i Alvesta två år senare. Men det var inte som partiman han gjorde sina viktigaste liberala insatser, utan som fristående folktribun.

1938 pekade han ut Stalin och Hitler som sina huvudfiender och då Sovjet året efter anföll Finland, beslutade Moberg att för en tid lägga sitt skönlitterära författarskap åt sidan för att helt koncentrera sig på ”att stå det onda emot”, som han formulerade sitt uppdrag.

Moberg kritiserade den svenska eftergiftspolitiken och ingreppen i tryckfriheten under krigsåren. Kritiken var så skarp att tidningar och bokförlag ofta inte vågade publicera hans texter och lokaluthyrare – inte minst då det gällde Folkets Hus – vägrade ställa lokaler till förfogande. Delar av den liberala pressen, främst Eskilstuna-Kuriren och Handelstidningen i Göteborg, tog dock tacksamt emot det Moberg skrev. Moberg fick också tid att skriva en roman under de mörka krigsåren, Rid i natt! (Bonniers 1941) vars frihetsbudskap naturligtvis hade direkt bäring på samtiden. En som insåg detta var Joseph Goebbels som förbjöd både boken och författaren i Tyskland.

Efter kriget kritiserade Moberg med ursinne de svenska författare som var Sovjetmedlöpare. Han hade också stor betydelse i kampen mot rättsrötan under 50-talet i de affärer som fått namn efter Lundquist, Kejne, Haijby och Selling. Moberg grävde fram fakta, publicerade artiklar och skrifter, höll föredrag och tvingade gång på gång regerings- och myndighetsföreträdare att retirera från tidigare lögner och halvsanningar. Vid ett tillfälle dömdes han för egenmäktigt förfarande till 70 dagsböter á 55 kronor för att han hade lånat en handling från Justitiekanslersämbetet för att kopiera den. Resultatet av rättskampanjen blev bl.a. att två statsråd, en JO, en polischef och en rådman avgick. Men Moberg var ändå besviken eftersom han hade hoppats på en folklig revolt mot den vänskapskorruption (ett ord uppfunnet av Moberg) som rådde i rättsväsende och statsledning, ända in i regeringen.

Vilhelm Moberg: Därför är jag republikan (1954; nyutgåva Atlas 1998, I egen sak (en samling av Mobergs samhällspolitiska artiklar, Ordfront 1984) och Att stå det onda emot – om kriget och friheten (texter från andra värlskriget, Carlssons 2002). Johan Norberg: Motståndsmannen Vilhelm Moberg (Timbro 1997).

Anders Johnson
anders@skriftstallet.se