Lenngren, Anna Maria

Den första svenska kvinna som blev en framträdande förespråkare för de liberala idéerna var Anna Maria Lenngren. Hennes far var latindocent i Uppsala och hon fick en för flickor på den tiden ovanligt gedigen klassisk skolning. Familjen drabbades dock av ekonomiska svårigheter genom att fadern, som var anhängare av den herrnhutiska väckelserörelsen, hade anordnat religiösa sammankomster i hemmet, vilket ledde till avstängning från universitetet.

Lenngren fick sitt litterära genombrott med Tekonseljen 1775 och kom snart att räknas till Stockholms intellektuella elit. År 1780 gifte hon sig med Carl Peter Lenngren som tillsammans med Johan Henric Kellgren var den ledande kraften i Stockholms Posten, ett viktigt kulturorgan och språkrör för upplysningsidéerna.

Anna Maria Lenngren blev en av tidningens främsta skribenter, även om hon aldrig framträdde där under eget namn. Hon hade särskild fallenhet för satiren och gisslade bland annat adelns privilegier, borgarmadammer som hunsade pigorna och den manliga dubbelmoralen. Det var Anna Maria som genom sina bidrag i Stockholms Posten gjorde att tidningen sålde bra och därmed kunde ge familjen tillräcklig försörjning.

I den berömda dikten Pojkarne (1797), som inleds med orden ”Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår”, hyllade hon den franska revolutionens ideal: frihet, jämlikhet, broderskap. Duglighet och kompetens var viktigare än börd och förmögenhet.

År 1798 skrev Anna Maria Lenngren en annan berömd dikt, Några ord till min k. dotter – ifall jag hade någon, där hon ironiserade över det ojämlika förhållandet mellan könen.

Anders Johnson
anders@skriftstallet.se