Koch, G H von

G(erhard) H(alfred) von Koch utbildade sig till agronom men kom att verka på helt andra områden. Han var sonson till den liberalt sinnade justitiekanslern Nils von Koch och dennes engelska maka Frances Lewin, lärarinna som fått gedigen liberal skolning i en närmiljö knuten till Jeremy Bentham och James Mill. (Det var genom henne som nära vännen Fredrika Bremer, kusin till G H:s morfar, fick sina avgörande liberala intryck.)

En studieresa till den beundrade farmoderns England fick avgörande betydelse för G H von Koch. Efter återkomsten skrev han 1898 i Gefle Dagblad artikelserien ”Från det sociala arbetet i England”, ofta beskriven som introduktionen i Sverige av den moderna kooperationen. Han behandlade samma ämne i Verdandi-småskriften Om arbetarnas konsumtionsföreningar i England året därpå, då han också, vid 27 års ålder, blev en av Kooperativa förbundets grundare. Han var förbundets sekreterare till 1905 då han helt övergick till social verksamhet genom CSA:s (Centralförbundet för socialt arbete, grundat 1903) fattigvårdskommitté.

Han startade 1901 Social Tidskrift och var dess redaktör fram till nedläggningen 1917. Varken förr eller senare har så mycket av den sociala diskussionen i Sverige förts i ett och samma organ. Den sociala debatten fick därmed, enligt professor Lennart Lundquist i boken Fattigvårdsfolket (1997) ”avsevärt större djup och bredd än den haft tidigare”. Lundquist menar om CSA att von Koch ”dominerade förbundets verksamhet och fanns med överallt”. Han ägnade sig åt socialtjänst, bostads- och egnahemsfrågan, arbetslöshetsfrågan, alkoholfrågan, socialförsäkringar och mycket annat. Han var mycket aktiv folkbildare och startade olika organ på området. von Koch tillhörde Stockholm stadsfullmäktige 1904-08 och 1913-18 och var ordförande i stadens nykterhetsnämnd 1916-23. I riksdagen ägnade han sig också främst åt sociala frågor liksom i en rad statliga utredningar.

Han hade på 1910-talet betraktat det som ett ”ödesdigert misstag” om det offentliga övertog sociala verksamheter där det fanns starka frivilliga engagemang, men han kom likväl att förorda ökade statliga och kommunala insatser. 1919 tog han steget över till att bli statlig ämbetsman, som statens fattigvårdsinspektör, från 1926 inspektör för fattigvård och barnavård. En period var han samtidigt inspektör (placerad i socialstyrelsen), kansliråd i socialdepartementet, ordförande i CSA och i Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet. På 30-talet var hans roll som ständig inspiratör dock över.

Dottern Agnes Wirén gav 1980 ut biografin G H von Koch – banbrytare i svensk socialvård (Rabén & Sjögren 1980). Historikern Marika Hedins doktorsavhandling Ett liberalt dilemma – Ernst Beckman, Emilia Broomé och den sociala frågan 1880-1930 (Symposion 2002) analyserar de tre aktörernas sociala tänkande.

Hans Lindblad
hans.lindblad@bredband.net