Ekman, Carl(CG)
Ekmans far var indelt soldat och torpare. Carl Ekman kom tidigt ut i arbetslivet som dräng och grundläggarlärling. Ekman var den förste statsminister som hade varit kroppsarbetare. Det var via nykterhetsrörelsen och journalistiken han kom in i politiken. 1899 blev han som 27-åring ordförande i landets tredje största nykterhetsorganisation, Templarorden. Den politiska banan inleddes i Eskilstuna stadsfullmäktige tre år senare. 1911 invaldes han i första kammaren.
Ekman hade varit kampanjledare på förbudssidan i folkomröstningen om alkoholförbud 1922 och då frisinnade landsföreningen året efter sprack på förbudsfrågan framstod han som den självklare partiledaren för den förbudsvänliga majoritet som kvarstannade i landsföreningen. Ekman hade redan visat prov på sin förhandlingsskicklighet i riksdagsutskotten och till skillnad från sina företrädare som liberala partiledare var han en utpräglad folkrörelsemänniska och folkrörelseledare.
Ekman blev 1920-talets mest inflytelserike och omdiskuterade svenske politiker. Han var en arbetsgigant som dominerade partiet, fällde tre regeringar och själv bildade två. Ekman kunde via riksdagens utskott utnyttja sitt partis utslagsgivande ställning för att forma majoriteter till vänster eller till höger och gav därigenom upphov till en ny politisk term: ”vågmästeri”.
Andra partiers företrädare blev naturligtvis irriterade på detta ”tuvhopperi” och på att ett så litet parti kunde få ett så stort inflytande. Men i efterhand kan konstateras att Ekman gjorde det möjligt att föra en konstruktiv och resultatinriktad politik under en period då det saknades parlamentariska förutsättningar för en stabil majoritet. Flera viktiga reformer, som haft bestående värde, genomfördes under Ekmans medverkan.
Ekmans första regering 1926-28 bestod av frisinnade och liberaler medan den andra 1930-32 var rent frisinnad. Bland de reformer som Ekmans regeringar genomdrev hörde 1927 års stora skolreform som bland annat öppnade de statliga läroverken för flickor och 1928 års kommunalskattereform, vars grundprinciper alltjämt är bestående. Därtill kom besluten kollektivavtalslag och arbetsdomstol 1928. Socialdemokraterna gjorde här mycket hårt motstånd men erkände senare denna reform som avgörande för den fredliga utvecklingen på svensk arbetsmarknad. 1931 infördes ett kraftigt ökat stöd till sjukkassorna och statsbidrag infördes till moderskapshjälp (alltså en form av föräldraförsäkring).
Ekmans karriär tog slut under dramatiska omständigheter. 1932 hittade Ivar Kreugers konkursförvaltare en check från Kreuger till det frisinnade partiet på 50 000 kronor. Ekman betalade direkt tillbaka pengarna ur egen ficka. Därefter fann man ytterligare en check på samma belopp. Det var varken något olagligt eller ovanligt att partier tog emot bidrag från näringslivet. Men Ekmans agerande skapade nu ett oöverstigligt problem för honom. Han förnekade nämligen all befattning med den checken. Inte ens då han konfronterades med sin egen namnteckning på checken gav han vika. Situationen blev ohållbar och den 6 augusti, en månad före riksdagsvalet, avgick Ekman.
Waldemar Svensson: CG Ekman – Frisinnad Hövding Nykterhetsman Statsman (Frisinnad Tidskrifts Förlag 1972) och Jarl Torbacke: ”Carl Gustaf Ekman – ur folkdjupet med nykterhetsrörelsens hjälp” i Håkan Holmberg (red.): Liberala pionjärer (Uppsala Publishing House 2002). Kenne Fant har skrivit en dokumentär roman om Ekman: Ångerstolen (Norstedts 1978)
Anders Johnson
anders@skriftstallet.se
