Cassel, Gustav

Professor i nationalekonomi vid Stockholms högskola 1904-1933, världsberömd expert på valutapolitik under mellankrigstiden, flitig samhällsdebattör, medarbetare i Svenska Dagbladet med omkring 1 500 artiklar, starkt kritisk mot socialism och socialdemokratin.

Gustav Cassel var på 1920-talet troligen världens mest välkände ekonom. Hans framträdande inför den amerikanska kongressen 1928 kan ses som höjdpunkten på hans bana. Cassels berömmelse vilade främst på hans roll som ledande auktoritet på penning- och valutapolitiska frågor under 1920-talet. Han var en central deltagare i ett antal internationella konferenser, vilka hölls efter första världskriget. Dessa hade till syfte att bringa ordning i det internationella valutasystemet efter de omvälvningar som första världskriget skapat. Cassel sökte här få till stånd en återgång till en fungerande guldmyntfot.

Cassel gjorde insatser inom många ekonomisk-teoretiska områden som penningteorin, teorin för ekonomisk tillväxt och teorin för prissättning av offentliga tjänster. Idag är hans namn i första hand förknippat med den s k köpkraftsparitetsteorin. Denna teori utvecklade han under intryck av den höga inflation och de kraftiga svängningar i växelkursen som många länder upplevde under första världskriget. I korthet säger teorin att växelkursen mellan två länders valutor bestäms av skillnaden i inflationstakt mellan länderna. Köpkraftsparitetsteorin är fortfarande den dominerande ansatsen för att förklara den långsiktiga utvecklingen av växelkurser.

Under 1930-talets djupa depression, vilken Cassel förklarade som resultatet av felaktig penningpolitik, började Cassels stjärna dala. Han vände sig mot de nya stabiliseringspolitiska teorier som framfördes av de yngre nationalekonomerna i Sverige, däribland Bertil Ohlin och Gunnar Myrdal – medlemmar i den så kallade Stockholmsskolan – och av den engelska nationalekonomen John Maynard Keynes. Cassel höll envist fast vid den teoriram som han arbetat med sedan sin ungdom och vägrade att anpassa sig till de nya vindar som blåste inom vetenskapen och politiken.

I viss utsträckning har Cassels ståndpunkt vunnit större acceptans genom framväxten av den nya kvantitetsteorin, även betecknad som den nya monetarismen, under efterkrigstiden. Ekonomer som räknas till denna skola har förklarat 1930-talets kris på ett sätt som är snarlikt Cassels.

Cassel skapade sig ett namn genom sin flitiga produktion av böcker, artiklar och föredrag, vilka översattes och trycktes på många språk. Hans lärobok, Teoretisk socialekonomi, först utgiven på tyska 1918, senare på bl a svenska 1933, vann stor spridning. Under många år publicerade han sig i Svenska Dagbladet. Det blev omkring 1 500 bidrag till tidningen, som regel välskrivna.

Ursprungligen förfäktade Cassel en liberal åskådning med intresse för socialpolitiska åtgärder men blev med åren alltmer konservativ. Detta bidrog till en klyfta mellan honom och Knut Wicksell vars politiska uppfattning vilade på en radikal liberalism. Cassel såg sig själv som stående över klassintressen och partipolitik. Han betraktade socialismen som ett av de största hoten mot en gynnsam samhällsutveckling. Han ansåg att han kämpade för ett högre förnuft, mot okunnighet och fördomar i det ekonomiska tänkandet och den ekonomiska politiken. Denna syn återspeglas i titeln på hans självbiografi I förnuftets tjänst, utgiven i två delar 1940-41.

Gustav Cassels liv och verk sammanfattas av Benny Carlson i ”Gustav Cassel” i C Jonung och A-C Ståhlberg, red, Ekonomporträtt. Svenska ekonomer under 300 år. SNS 1990 samt av Ingrid Giöbel-Lilja, Gustav Cassel. En livsskildring, Stockholm 1948.

Lars Jonung
lars@jonung.se