Benedictsson,Victoria

I dag räknas Victoria Benedictsson som en av våra mest betydelsefulla 1880-talsförfattare vars böcker fortfarande ges ut i nya upplagor. Hennes grundsyn var liberal: människan ska genom egna ansträngningar kunna nå sina livsmål utan avseende på kön eller börd. Tyvärr blev hennes liv inte något bevis för denna tes.

Victoria fick ett kort och tragiskt liv. Hon föddes i Alstad norr om Trelleborg, i ett lantbrukarhem som kännetecknandes av en oförsonlig splitring mellan makarna och tilltagande ekonomiska problem. Hon ville studera vid Slöjdskolan i Stockholm (sedermera Konstfack) men fadern nekade.

För att bli fri från hemmet gifte hon sig vid 21 års ålder med en 28 år äldre postmästare i Hörby, en änkling med fem barn med vilken hon hade intet gemensamt.

Victoria fick på egen hand utveckla sina författartalanger. År 1880 publicerade Ny illustrerad tidning ut en berättelse av henne. Tidningen tryckte sedan fler texter av Victoria. Ernst Beckman, sedermera framträdande liberal politiker, var tidningens redaktör och han har pekats ut som inspirationen till förnamnet i det som kom att bli Victoria Benedictssons pseudonym, alltså Ernst Ahlgren.

Efter en tvåårig sjukdomsperiod, då hon var befriad från sina husliga förpliktelser, kunde hon 1884 ge ut novellsamlingen Från Skåne. Året därpå kom romanen Pengar. Victoria hamnade nu mitt i samhällsdebatten. Boken behandlade kvinnans frigörelse, könsrollerna och äktenskapet. Romanens huvudperson, Selma, bryter upp från ett förnedrande äktenskap, byggt på ekonomi och inte på kärlek. Selma är en begåvad och målmedveten person som vill söka sin egen väg i livet.

Under en vistelse i Stockholm 1885-1886 knöt hon kontakter med framträdande talespersoner för kvinnosaken, bland andra Sophie Adlersparre och Ellen Key. Victoria hyste förhoppningar om att romanen Fru Marianne (1887) skulle innebära ett nordiskt genombrott.

Victoria Benedictsson beundrade och hyste en obesvarad kärlek till den danske kulturradikale litteraturkritikern Georg Brandes. Han gav henne ett exemplar av sin översättning av John Stuart Mills The Subjection of Women men avfärdade Fru Marianne som en ”dameroman”.

“Kvinna utan kärlek, konstnär utan konstnärlighet – Nej! då är livet intet, intet!” skrev hon i dagboken 1887. Året därpå tog hon tog sitt liv på ett hotell i Köpenhamn, 38 år gammal.

Birgitta Holm: Victoria Benedictsson (Natur och kultur 2007). Litteraturvetaren Nina Björks avhandling om Victoria Benedictsson, Fria själar (2008) innehåller en grov karikatyr av liberalismen och påstår sedan att Benedictsson tog livet av sig när hon upptäckte att liberalismen inte fungerade.

Anders Johnson
anders@skriftstallet.se