Replik och kontrareplik om friskolor

Linnea Lindquist, politiskt oberoende skoldebattör, har skrivit en kommentar på Annika Wesths debattskrift “Klockan klämtar för friskolorna?”. Annika West svarar i en kontrareplik efter Linneas inlägg.

Kommentar från Linnea Lindquist:
Flera sakfel i debattskrift om friskolor

Annika Westh har författat en debattskrift för Ohlininstitutet som heter – Klockan klämtar för friskolorna?  Det är viktigt att alla perspektiv får komma fram i skoldebatten oavsett om de är liberala, konservativa eller socialistiska. Min invändning mot debattskriften handlar inte om ideologi eller vilket perspektiv hon tar avstamp i. Min invändning handlar om att texten dels innehåller ett flertal sakfel, dels att Annika Westh tillskriver mig åsikter som hon är väl medveten om att jag inte har. Texten saknar källor vilket borde vara ett grundläggande krav för att bli publicerad.

Oavsett vilken ideologi som ligger en närmast måste vi skilja på ideologi, sakförhållanden och personer. I rapporten ställer Annika Westh frågan – Hur har det kunnat bli så att också det liberala försvaret för individens rätt att göra viktiga livsval har falnat?
Sakförhållandet är att det inte finns något politiskt förslag som innebär att föräldrar inte får önska skolplacering för sina barn. Det finns inte något politiskt förslag som innebär minskad valfrihet eller egenmakt för individen. Frågan om skolval handlar inte om föräldrar ska få önska skola eller inte utan det handlar om skolvalets konstruktion. Det är två skilda saker som inte ska blandas ihop. Oavsett hur man utformar kriterierna för skolplacering kommer ett önskemål om skolplacering att ske.

Min syn på skolan är att föräldrar ska ges möjlighet att önska skolplacering för sina barn, att skolan ska ges förutsättningar att kompensera för elevers olika förutsättningar och att villkoren mellan kommunala och enskilda huvudmän ska vara likvärdiga. Det är inte liberalt att förespråka ett skolsystem som innebär att en elevgrupp får en utbildning av hög kvalité på en annan elevgrupps bekostnad. Ända sedan 90-talets reformer har det skett en policyförändring där ansvaret för skolan har flyttats från att vara ett gemensamt samhällsansvar till ett individuellt ansvar där föräldrarna genom sitt önskemål om skola ska ta ansvar för sina barns framtid. Det behöver problematiseras.

Annika Westh skriver att – Men frågorna gäller också den vänster och den unga generation som har haft förmånen av få del av valfriheten och som trots det ifrågasätter systemet med skolpengen och möjligheten att välja mellan såväl offentliga som privata skolor.
Sakfrågan är att liberaler och konservativa ser problem med skolpengens konstruktion eftersom den är ineffektiv och skapar ofinansierade merkostnader för kommunerna vilket strider mot skollagens intention att utbildningen ska vara likvärdig varhelst den anordnas.
Syftet med att differentiera skolpengen är att kompensera kommunerna för utbudsansvaret. Det finns inte något egenintresse i att sänka skolpengen till enskilda huvudmän även om det blir en konsekvens när skolpengen differentieras.

Slutligen skriver hon att – Han (Marcus Larsson) och den profilerade friskolemotståndaren Linnéa Lindqvist inbjöds till Liberalerna i Göteborg i samband med deras arbete med ett skolpolitiskt program inför valet 2022. Det stämmer att jag var inbjuden till Liberalerna i Göteborg men inte för att prata om deras skolpolitik inför valet. Jag pratade om den ekonomiska situationen för kommunerna och skolpengen utifrån att jag läst alla 290 skolbudgetar 2021. De bjöd in mig i egenskap av budgetgranskare för att få mer kunskap. Sedan 2019 har jag läst 1100 skolbudgetar samt att jag har gått igenom alla 290 resursfördelningsmodeller i år. Jag har regelbundet samtal med företrädare för alla riksdagspartier såväl lokalt som nationellt. Det är bra att de är intresserade av skolan och vill få olika perspektiv på skolans problem och lösningar utifrån ett rektorsperspektiv.

Skoldebatten är intensiv och hård vilket är bra. Vi ska debattera skolan ur alla tänkbara perspektiv och utgångspunkter. Det är genom diskussioner, samtal och debatter som tankar och kunskap stöts och blöts, omformuleras och tar nya riktningar. Det gör att vår förståelse för skolans problem fördjupas och breddas vilket är en förutsättning för att komma fram till hållbara lösningar. Jag har inte samma åsikter idag som jag hade för ett, två eller tre år sedan. Det är intressant att det verkar vara helt otänkbart för förespråkarna för nuvarande skollagstiftning att någon kan ändra åsikt. Det verkar vara ett helt nytt fenomen för dem att man läser, diskuterar får nya perspektiv och ändrar åsikt.

Annika Westh syfte med att tillskriva mig epitetet “den profilerade friskolemotståndaren” är att tillskriva mig åsikter jag inte har och att ifrågasätta den kunskap jag har om skolans styrning. Nu har Annika Westh legitimerat för fler aktörer i skoldebatten att tillskriva mig epitet friskolemotståndare.

Skolan är för viktig för att reduceras till ett slagträ. Låt oss debattera och diskutera skolans problem utifrån faktiska sakförhållanden och utan personliga påhopp.

/ Linnea Lindquist, politiskt oberoende skoldebattör. 

Annika Westh svarar:
Skilda åsikter i sak är inte sakfel

Förutsättningarna för det fria skolvalet riskerar att elimineras, om de förslag som idag ges från flera håll, blir verklighet. Som att sänka ersättning till friskolorna, förbjuda vinst, slopa kösystem, arbeta för social spridning genom planeringar utifrån förmynderi.

Alla dessa förslag görs bakom en kuliss där det står skrivet ”valfrihet”. Hittills har jag inte hört andra än vänsterpartister säga att de inte önskar valfrihet. Många är de skoldebattörer som hävdar att de ”är för valfrihet, men…” Ord utan innehåll, eftersom om ovanstående förslag skulle bli verklighet, skulle förutsättningarna för friskolor undermineras och därmed valfriheten.

Åsikten att de kommunala skolorna ska kompenseras för sitt utbudsansvar, är en sådan som på kort och lång sikt kommer att slå omkull friskolor. Kommunen har ansvar för att se till att alla barn får en skolplats, men behöver alls inte i rollen som huvudman stå med egna skolplatser för samtliga barn. Att påstå det är att presentera en falsk bild. Om kommunen har 300 barn och 100 går i friskola, så håller inte en kommunal skola 100 platser åt barnen som inte går där. Och även en friskola bär risken att inte fylla sina platser.

Linnea Lindqvist hävdar att min artikel innehåller ”flertal sakfel” Men hon ger inte ett enda exempel. Linnea Lindqvist använder helt enkelt begreppet sakfel när hon menar att vi har skilda åsikter i sak,

Om skolvalets konstruktion och förutsättningar blir som de förslag som idag talas om, så kommer det i praktiken inte att finnas något fritt skolval kvar. Och inte heller några friskolor. Det är inte samma sak som att problematisera friskolan.

Den som med sina politiska förslag i praktiken vill avskaffa friskolan är naturligtvis en friskolemotståndare. Det gäller även Linnea Lindqvist.

Få verkar vilja erkänna att de är motståndare till valfrihet i friskolesystemet. Så kan det vara därför att en majoritet av befolkningen är för valfrihet. När skolministern Lina Axelsson Kilhblom häromdagen gick ut med förslaget om att ”slopa kösystemet och verka för en allsidig social sammansättning av elever”, tillade hon: ”Låt mig vara tydlig, vi står upp för valfriheten, men det ska vara ett rättvist skolvalssystem”. (GP 2022-02-18) Man baxnar.

Jag menar att alltför få står upp för vinst och valfrihet.

Linnéa Lindqvist påminner i sin replik om att hon har ändrat åsikt genom åren. Det har jag ingen kommentar till, förutom att det är något alla får och kan göra.

Valfrihet är en moralisk och ideologisk princip.

/ Annika Westh